Jävla söndagar

Ligger i systers soffa och väntar på att det ska bli dags att ta spårisen de få minuterna bort till jobbet. Mätt, och trött. Som alltid när det är dags för nattjobb. 

Och tänker att söndagar borde inte finnas. Söndagar gör mig alltid så jävla töntig. Det saknas och det skaver. Och osäkerheten ligger som en äcklig filt över hela mig. Och det är söndagens fel. Igår var ju allt bäst. Igår var livet fint och fannien smart. Det var inte ens jobbigt att träffa er. Allt var bra. Så om man kanske kunde ta  och hoppa över söndagar i fortsättningen, tack.