Det har kanske inte blivit riktigt som jag tänkt mig, och jag har ingen aning om vart jag ska sen. Men vafan, det gör inte så mycket. Om 5 år kommer jag förmodligen vara någonstans jag inte ens kan tänka mig nu. Med människor som jag inte ens har träffat ännu. Och innan jag kommer dit är det så himla mycket jag inte sett och gjort, så sjukt mycket kvar att uppleva och lära sig av. Tusen skratt, tårar och beslut som ska klaras av innan jag är färdig.
Och sen, när jag väl är där, då kommer just den här tiden i mitt liv vara ungefär lika viktig som som den för 5 år sen är nu. Och vad jag gjorde då som fick mig att skratta eller gråta kan jag faktiskt inte för mitt liv komma ihåg längre.
Så det kommer att bli bra, för samtidigt som det har gått lång tid så har det knappt ens börjat ännu.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar