- Och vi måste lära oss Euforia, nu snart. Det skulle ju verkligen vara strået vassare. Vi tar det på nästa körträning.
Hon glider återigen in i samtalet som hon bara hör ena sidan av. Alltså den sidan av samtalet som sitter i sätet bakom henne. Han pratar göteborska. Snobbig låter han också. Och snygg. Det är helt enkelt omöjligt att inte lyssna. Kör? Han är säkert bög. Genast skäms hon lite för att hon tänker så. Får man inte sjunga i kör utan att vara bög? Snacka om fördomar.
Hon sneglar på klockan. Igen. Att vara ute och resa gör henne alltid så förbannat stressad. Så larvig egentligen. Hur svårt kan det vara? Men tågnumer, stationer och tidet att passa gör henne orimligt nervös. Och just ikväll är hon mer nervös än vanligt, för inte ens när hon kommer fram vet hon riktigt vad hon ska vänta sig. Men äsch, det är nyttigt. Behöver verkligen tuffa till mig tänker hon för miljonte gången i sitt liv.
- Det vore ju egentligendet ultimata. Om jag kommer där med massa vänner till samma ställe som hon är på. Undrar vad hon skulle tycka då, nu när hon vet att jag är kär i henne.
Okej, han inte bög alltså. Hon ger upp. Stänger boken och studerar istället sin spegelbild i den mörka fönsterutan. Håret är snyggt när det är sådär lockigt. Synd bara att det tar hur många timmar som helst för flätorna att torka. Det blir inte lika snyggt med locktången. Allrahelst en lock som ligger mjukt över kinden är jättefin. Hon känner sig nöjd över den en stund, tills det slår henne att det inte är en enda människa förutom hon som kommer tänka på den. Hon har en irriterande förmåga att fastna för detaljer. Borde se mera på helheten.
Äntligen är killen med den fina rösten tyst. Hon gör ett nytt försök med boken men inser att den fortfarande är kass. Tittar på klockan igen. Fan, batteriet kommer att dö. Hon tittar runt sig i hopp om att ett kontaktutag ska uppenbara sig och efter en stund gör det faktiskt det: under sätet, konstigt ställe. Men nu kan hon iallafall ladda telefonen. Och läsa boken hon laddade ner på den. Den är skriven av hennes favoritförfattare och hon har med flit väntat med att börja läsa den tills idag. Hon visste att hon skulle vara nervös.
Hon börjar läsa och är snart försjunken i historien om en tjej som blir gravid med en kille på hennes jobb som hon bara ligger med. Tänker att det visst är det nya. Det ska bara liggas med. Resten, det med att dela vardagen och inte bara en kväll efter krogen verkar inte längre så intressant. Hon gillar att läsa såna böcker. Då är hon iallafall inte ensam om det. Men kan inte låta bli att tänka att hon hoppas att hon någon gång springer på någon som känner att han behöver mer av henne än några nätter. Iallafall innan hon fyller typ 30.
- Är det någon som vet om det finns ett kontaktutag någonstans?
Hon tittar upp. På andra sidan gången sitter en tjock tjej och ställer frågan till alla och ingen. Hon svarar att det sitter under sätet. Den tjocka tjejen fortsätter att prata om dumt ställe och dåligt batteri. Hon mumlar lite obestämt och tittar ner i telefonen för att budskspet om att inte ha lust att prata ska gå fram. Håll käften med andra ord. Tänker att det är tur att tjejen inte hör vad som rör dig i huvudet på henne. Hon är irriterad, men får samtidigt dåligt samvete. Det är taskigt att dömma folk sådär; tjockis liksom. Och nyss letade ju hon själv efter det där jäkla kontaktuttaget.
När det är en halvtimme kvar tills hon är framme reser hon sig. Måste gå på toa. Lite mer för att kunna titta sig i spegeln och röra på sig än för att faktiskt kissa, även om det förmodligen inte blir något problem det heller. Det är svårt att gå i gångarna. Hon får hålla sig i och svajar öndå fram och tillbaka mellan sätena. Tittar på sitt ansikte i den lilla spegeln på den trånga toaletten. Jodå, nog ser hon väl någotlunda söt ut iallafall. Och den hon ska besöka har i vilket fall sett henne i betydligt värre tillstånd. Tillexempel jättefull eller ännu värre, jättebakfull. Hon kissar snabbt och vinglar sedan tillbaks till sin plats. Kan inte låta bli att titta på körkillen när hon går tillbaks. Han är inte alls så snygg som hon tänkte sig. Alldeles för långt hår. Men det var självkänslan som hördes i hans röst. Och den är det inget fel på, det syns. Han ger henne en konstig blick och hon inser att hon tittat för länge. Sjunker snabbt ner på sitt säte när hon kommer fram och fortsätter läsa. Nu har tjejen och killen börjat bli kära ändå. Typiskt böcker. I verkligheten är det aldrig sådär det slutar tänker hon och suckar.
- Nästa station är Göteborg. Göteborg nästa. Tåget bromsar mjukt in och hon kliver ut på den kalla perongen. Jaha, då var det bara resten kvar då tänker hon, skakar lätt på huvudet för att släppa bokens värld och koncentrera sig på sin egen, och börjar gå i den svala kvällsluften åt vad hon tror är rätt håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar