är det såhär det ska vara nu?

Jag vill inte det. Jag vill le igen, på riktigt. Jag vill inte att allt ska göra så jävla ont hela tiden. När blev det så ens? Egentligen vet jag nog kanske det också.

Men det spelar väl ingen roll det heller. Jag vill ju bara känna att det är någon vits igen. Men det känns alltid lika dant ändå av nån dum himla anledning. Och jag önskar mig alltid samma dumma, korkade sak. Jag önskar att jag hade något som aldrig någonsin skulle göra mig lycklig ändå.

Thinking of winter
Your name is the splinter inside me
While I wait.

But I don't have to make this mistake
And I don't have to stay this way
If only I would wake.

I could have lost myself
In rough blue waters in your eyes
And I miss you still.