Det är underligt. Hur något som var så litet och kort kan fastna i en så länge. Hur det kan ta ett år att verkligen släppa något som egentligen tog ungefär en månad att både börja och sluta med. Men jag har förstått något nytt, jag har lärt mig hur illa man kan göra, hur illa jag förmodligen gjort andra förut. Men du är inte kvar där du varit så himla länge nu. och jag ler igen.
Det blir aldrig som man tror, ibland bättre, ibland sämre, men aldrig någonsin att det blir som man trodde.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar