som du ser henne om hösten

Det är höst. Och det känns som det är okej igen, för första gången på länge är det okej. Det går att vända upp ansiktet mot den kyliga luften igen. Det är okej att umgås med skuggor av minnen för en kväll, okej att gömma sig under en filt med varm choklad, vispgrädde och ensamheten. Nu kan det vara lycka att sparka löv, att hålla ingens hand och låta vinden vara den som smeker mig över kinden. Det finns en ny skärpa, en ny ton i allt som görs. Känslan av att vart jag än är påväg nu så är det inte bråttom.