Ibland blir jag rädd för den, meningslösheten som får en att lägga sig i sängen klockan sex på kvällen och inte orka gå upp förns morgonen efter. Den som får allt, och allrahelst du, att kännas som nåt jag drömt. Som om jag aldrig skrattat, aldrig mött din blick eller känt att det är någon mening med allt det här. Som om lycka bara är något jag hört talas om någongång.
Som tur är stannar meningslösheten aldrig speciellt länge, men ibland länge nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar